Filed under: Vardagligt
Jag vet åtminstone en som är förvånad nu.
Att skriva blogg är som att skita offentligt. Andra förväntas kuttra förtjust åt ens tankar och funderingar. Så förmätet, så självupptaget. Men nu sitter jag här…på huk i offentligheten…krystandes.
Man kan också se på det här som någon sorts meditation. Att man då och då under dagen letar upp sitt centrum och gör några snabba bokslut. Rent teoretiskt så skulle det ju faktiskt kunna leda till en del självinsikter.
Förväntningar på att någon ska bry sig kan jag i vilket fall inte ha. Det blir inga grandiosa programförklaringar av typen ”en filosofisk arbetsnarkomans funderingar och iakttagelser”. Jag kräks lite i min mun varenda gång jag ser något sådant. Nej, jag tar på mig skygglapparna och gör det här för min egen skull, annars blir det fullständigt meningslöst.
Kommentera so far
Lämna en kommentar
Bloggen blogg muthafuckas !!! 